Inspirerad av Matt Cutts på Google så har jag nu bestämt mig för att köra min egen 30 Day Challenge. Eftersom min semester är exakt 30 dagar så passar det utmärkt. Utmaningen blir att ägna sig åt någon fysisk aktivitet utomhus varje dag. Promenera, cykla, springa, klättra, simma… För en slentrianmässig lägenhetsnötare som jag så tror jag att detta blir ett lagom svårt mål att uppfylla. Första problemet är att komma ihåg denna utmaning varje dag, och andra problemet borde dyka upp när vi får ett riktigt rejält åskoväder. Men den dagen den sorgen.

Det känns inte som jag bott här i fem veckor redan, men så är läget enligt kalendern. Tiden går väl fort när man har mycket att göra på jobbet, antar jag. Av ungefär den anledningen har det också varit långt mellan inläggen i denna blogg.

Nu har jag iallafall bott in mig i nya lyan. De flesta prylar ligger ungefär där de ska ligga, och de flesta av dem slipper man se överhuvudtaget tack vare alla garderober. Mer eller mindre viktiga papper tycks dock fortfarande ligga och skräpa överallt. Jag som hade tänkt bli bättre på att hålla reda på alla papper efter den efterlängtade flytten. Mission failed.

Planen var att jag skulle köpa en ny tv lagom till inflyttning i min nya lya. Men det visade sig vara både svårt och besvärligt att hitta rätt apparat till rätt pris. Jag hade satt en budget på tolvtusen och tänkte att man borde få riktigt bra grejer för såna pengar nuförtiden. Tyvärr verkar “bra grejer” vara väldigt närbesläktat med glansiga grejer. Så för mina 12000 fick jag en riktigt tunn LED LCD på 47 tum som jag kan spegla mig i nästan lika lätt som i en vanlig spegel. Den får åka tillbaka till affären igen, vare sig den vill eller ej.

Det jag nu undrar är hur man som tillverkare har kommit fram till att tv-apparater ska ha en glänsande framsida. Fenomenet har sedan länge även rotat sig i kategorin datorskärmar, men där finns det fortfarande mängder med bra alternativ med matt skärm. Hur länge dröjer det innan vi kan köpa projektordukar i skinande högglans? De feta blir allt fler har man hört, och de ska väl också få något att betrakta sin vackra kropp i.

Jag har varit ute i svängen och tittat på lägenheter i några månader nu. Relativt tidigt noterade jag att den sortens lägenheter som folk verkligen vill ha ofta blir sålda redan innan den allmänna visningen. Så väntan har övergått i ångest både en och flera gånger, tills jag nu till slut av en slump hittade mitt tilltänkta boende på Hemnet. I Brf Norrgården såldes en trerummare på 71 kvadratmeter, som jag utan tveksamheter köpte innan den allmänna visningen. I maj får jag tillträde, och givetvis tänkte jag flytta in på en gång. Huset är bara 2 år gammalt så renoveringsbehovet är så gott som obefintligt. Happy days are here again!

Rubriken är lite missvisande. Jag ska flytta ut ur min lägenhet, men det betyder inte att jag måste ligga under Centralbron inlindad i en blöt veckogammal Metro. Jag får kinesa hos päronen tills jag fått tag i ett nytt eget boende. Det är lite skralt med intressanta objekt tycker jag, men skam den som ger sig! Förr eller senare ska jag lyckas gå vinnande ur striden om kvadratmetrarna.