Lever vi i ett fritt land? Knappast! Åtminstone inte om man bor i ett utrymme som även härbärgerar andra residenter. Då tvingas man acceptera att det finns andra åsikter om saker och ting. När det gäller ett av mina stora intressen – prylar – så går åsikterna starkt isär. Det är viktigt att spara pengar till ett framtida eget boende sägs det. Samtidigt hörs glada tillrop om man nämner något om en utlandsresa någon gång i vinter. Är inte det något som hjälper till att dränera några av de många små bäckar som ska bli mitt framtida investeringskapital? Jag tycker nog att en dator, som exempel, håller längre än en veckas charter till Gran Canaria, och båda bör rimligtvis belasta bankkontot i samma utsträckning. Varför är inte jag född i en familj där far är intresserad av prylar? Jag känner mig ensam och nedtryckt med mina åsikter här… Måste försöka lära mig att inaktivera I/O-enheterna när jag detekterar fientliga åsikter.

Det finns många som börjar tindra med ögonen som ett barn på julafton redan i slutet av november. Jag tillhör mer den sidan än den andra, de som ser julen som en årlig plåga man tar sig igenom med ebb i kassan som följd. Förvisso har julen blivit en överkommersialiserad högtid, men den blir ändå vad man gör den till. Man behöver inte tvinga sig att städa hela huset, man behöver inte tvinga sig att laga 59 rätter, man behöver inte bjuda in hela släkten och man behöver inte köpa julklappar för 5.700:- som alla andra. Om det ändå blir för stressigt – sätt dig ner och tänd ett ljus. Sitt kvar för allt i världen och låt sysslorna upphöra att existera för en stund.

Jag är ingen spelare i största allmänhet. Dock tenderar jag att fastna med vissa små enkla spel, utan att veta varför. Någon som har en förklaring? Hur som helst så försöker jag minska på spelandet så att det inte överstiger 30 minuter per dag. Mahjong är nästan kört i vilket fall, eftersom jag klarat det på 6 minuter och misstänker att jag inte kan bättre. Det andra lilla spel jag ägnat mig åt (så att det påverkat min interna skärmsläckare) är Gomoku. Luffarschack på webben. Enjoy.

Så var det dags att säga tack och adjö till ännu en blogg. Men frukta icke, jag talar inte om bloggen du läser i just nu, utan om den jag knåpade ihop i ASP.NET som skoluppgift. Läraren var nöjd och tyckte det luktade VG, så då är jag också glad. Nu kan jag hålla mig långt borta från det där språket i fortsättningen. Härligt!

Fantastisk butik den där Gekås i Ullared. Jag köpte en vinterjacka, en mössa, ett par handskar, ett par byxor och en porslinstomte för drygt 400 riksdaler. Som hittat. Jackan var visserligen ett impulsköp, som jag säkert blir mobbad för i skolan imorgon, men det bjuder jag på. Den har gula partier och reflexer, vilket känns helt rätt för denna mörka tid på året.

Ljuset i mörkret är ändå julen. Nu blev det inga julpapper inhandlade på den eminenta butiken i Ullared till följd av det dåliga utbudet, men jag kom åtminstone på ett julklappsrim på vägen dit. Så återstår att inhandla föremålet i fråga, och självklart alla andra julklappar. Kan man tvinga familjen att fixa önskelistor till ett visst datum?