För inte så länge sedan skaffade jag ett nytt VISA-kort. Jag passade på att koppla det till ett annat konto, så att ingen ska kunna plocka mig på vartenda öre om de får tag i siffrorna. Idag upptäckte jag baksidan med det hela, då jag skulle köpa lunch på Prisextra för endast 33 riksdaler. Jag gick till bankomaten och fick mina onda aningar besannade: jag hade glömt att föra över pengar till rätt konto. Med stigande hunger krafsade jag fram några mynt ur plånboken och köpte betydligt mindre mat än jag först hade tänkt mig. Mätt blev jag kanske inte, men hungern stillades så pass att jag klarade eftermiddagen utan panikartade tomrumsvrål från kistan.

Nej, jag ska inte åka på charter. Åtminstone inte enligt nuvarande planer. Jag ska däremot tjata lite mer on hur härligt det är med parkour, särskilt som det nu känns att jag börjat komma någonstans. Mentalt då, för kommer någonstans gör man ju på varje träning, rent fysiskt. När jag kom hem och ställde mig på vågen gjorde jag en annan intressant upptäckt — nästan minus två kilo. Verkar inte föreligga något behov att effektivisera mera. Nu ska jag inte sitta och påstå att jag tillhör tjocka släkten, men lite mindre fett och lite mer muskelmassa står fortfarande på önskelistan. Beach 2008, då ska ni få se på grejer…

Jag ska inte förklara rubriken, de som förstår den förstår, de andra inte. Nördig är den i vilket fall, vilket passar för den nörd som hade en T-shirt med denna text häromdan. Nej, det var inte jag. Herr Forsberg på Datormagazin får ta på sig hela skulden.

För den som inte läst kommentarerna i förrförra posten så kan jag berätta att jag nu arbetar på nämnda ställe, alltså Datormagazin. Det är visserligen bara några veckors extraknäck, men det är kul ändå. Att vara där åtminstone, arbetsuppgifterna jag har är en aning enahanda och inget man skulle vilja se som sitt livsverk. Men ni vet hur det är: cash is king. Dessutom får jag ju en fin nördig logga att trycka in i CV:t.

Under den gångna veckan har jag fått erfara att det gärna regnar när man saknar jacka eller paraply, samt att tågen lika väl kan gå för tidigt som för sent. Att sitta på Karlbergs station och mögla är förresten jättekul. Ironisk? Vem, jag?

Arbetsveckan avslutades glädjande nog med en god gärning för att hjälpa en medmänniska i nöd. En stackars kille hade köpt så stor TV att den inte gick in i hissen, så jag fick hjälpa honom att bära upp den en våning. Jag tackar jackan för att det inte regnade och min fina planering att jag med god marginal hann till tåget.