Förr i världen behövde man inte bli bländad av några xenonljus när man var ute och promenerade på kvällen, istället såg man små lyktor sprida ett mysigt sken lite här och där. Ofta bodde det många människor i samma lilla stuga, så man behövde inte känna sig ensam. Maten kom direkt från naturliga råvaror och var inte utspädd med allehanda mer eller mindre onyttiga tillsatsämnen. Det var inte heller så många okända människor att trängas med när man var i stan.  Inte tvingades man läsa några tråkiga bloggar av dryga besserwissers heller.

Visst var det bättre förr?

Nu blev det äntligen lite plus i kassan. En dator och en skärm har bytt ägare, och jag fick marginellt täckningsbidrag för mina nya dyra leksaker.

Något annat som är på plus är det allmänna tillståndet. Jag är stressad som en laboratorieråtta mellan varven, men jag börjar vänja mig. Härligt att komma in i svängen, göra sig nyttig och få uppskatta sin fritid mer än förut.

Detta inlägg blev lite tunt, men det måste ju vara minus någonstans om man ska kunna uppnå balans.