Denna afton har jag investerat i lite ny elektronik. Det blev en stor och en liten pryl, beställda på två olika ställen på nätet. Båda visade sig använda Verified by Visa, och det är förstås positivt. Vad som är mindre positivt är att informationen tycks bli ihopblandad om man köper från flera ställen samtidigt.

Då sidan aldrig ville visa sig vid köp 1 gav jag mig på att testa köp 2, och då fick jag fram sidan. Dock innehöll den köpsumman från köp 1, som hade misslyckats och avbrutits. Internethandel är solid as a rock! Välkommen till 2007, SEB. Vi förväntar oss inte att ni slökodar era webbapplikationer nu för tiden…

Parkour mitt i vintern, har Surfaren fått spader? Nej, så illa är det inte. Däremot har vår kompis Harry fått tillgång till en gymnastiksal i skolan där han jobbar, så nu blir det parkour under tak två dagar i veckan. Helt underbart att få träna vidare trots kylan och halkan (utan överhängande risk att förfrysa fingrar eller göra en ofrivillig backflip).

När våren börjar smyga sig fram kommer även ett par av mina bästa parkourkompisar att flytta hit till Tumba, så då öppnar sig möjligheter att få träna lite mer spontant då och då utan att projektera för en resa till Hufvudstaden. Så nu ser jag fram emot måndags- och onsdagskvällar, julledigheten och sen våren. Och förstås att hitta en egen lägenhet, så man slipper åka buss (och alla psykiska bekymmer det indirekt medför).

Ett mindre vanligt projekt inleddes igår eftermiddag på jobbet. Det var ommöblering och omplacering på schemat, vilket ackompanjerades av snacks och godis för att hålla humöret uppe. För mig hade det inte behövts… Att stöka runt med möbler, datorer och skärmar i lokalen var rena nöjet som omväxling. Eftersom en stor del av gänget var i Finland idag fick jag ansvar för att koppla klart kablarna, vilket jag fick gjort så när som på ett par grenuttag (som ingen ska använda än i vilket fall). Sen var det skönt att fly hem för helgen när normala arbetsuppgifter åter tog överhanden.

Det började bli en aning trångt i mitt lilla hörn av webbhotellet. Mailkatalogen var misstänkt välfylld, speciellt som jag inte använder denna mailtjänst (eftersom jag är Gmail trogen). En liten inloggning och en halv evighet senare kunde hotellets brevbärare stolt visa upp 14514 brev. Med största sannolikhet är näst intill alla redo för braskaminen. Nu ska jag bara lista ut vilka domäner jag ska stoppa mailhanteringen för, sedan borde jag klara mig undan denna skenande viagra- och superduperrabatt-flod ett tag. 14516.

Vi hade sedan tidigare en överenskommelse på jobbet om att jag, efter en förmodat häktisk lanseringsperiod, inte skulle behöva befatta mig med ett visst system (som ger mig psykiska problem). Nu märkte jag dock att det inte kommer fungera ens i den begränsade omfattningen, och kallade in mina överheter på ett litet möte. Inga muntra miner, men de accepterade läget och försökte göra bästa möjliga av situationen. Applåder för det! Jag är så van att bli överkörd av folk som tror sig veta vad som är bäst för mig, så jag blev nästan chockad.

Tyvärr har det mesta två sidor. Kalla mig stukad pessimist om du vill, men jag känner mig ordentligt jobbig på grund av allt detta. Ibland önskar jag att världen faktiskt var som i Matrix, så jag kunde programmera om min eländiga hjärna som alltjämnt sätter käppar i hjulen för mig. Alternativt att alla hinder var rent fysiska, så man kunde utöva ren fysisk parkour på dem. I det sammanhanget skulle jag sätta ovan nämnda system som en slät mur med omkring 7 meters höjd.