När jag skaffade första delen till ett modelltåg, ett lok, var det flera som rynkade på näsan. Det var nedvärderande blickar och citat från Stig-Helmers omgivning. Hursomhelst, efter inköp av en digital dekoder för runt 200 spänn kunde jag sätta den lilla kopian på ett spår i Jönköping och köra några timmar. Därefter blev den liggande i sin kartong i en hylla, tillsammans med ett par passande passagerarvagnar. Hela rasket gjorde sig förstås påmint när jag skulle börja packa flyttkartonger, och det var tydligt att miniatyrtåg inte passar in i mitt liv, eller i min ekonomi, idag. Ut på Tradera med eländet tänkte jag, och så blev det. Första vagnen gick för ungefär nypriset tror jag, men på loket tjänade jag i runda slängar en tusenlapp. Den lilla blåmålade tingesten visade sig således vara en god investering, vilket jag nu med ett belåtet flin kan upplysa alla tvivlare om.

Kan det vara landets största analoga Excel-ark vi nu satt upp på jobbet? 2,5 * 2 meter, 403 “celler”. Självhäftande whiteboard-tapet var förresten något nytt för mig. Kanske något att klistra upp hemma i köket, att skriva viktiga saker på. Fast lite mindre format då förstås.

Tillträdesdagen närmar sig långsamt. I god tid har jag knåpat ihop en liten sida där jag tänkt fylla på med bilder under projektets gång. Spana in Surfarens lägenhetsprojekt. Det senaste lär dyka upp här i bloggen, men bilderna läggs bara på projektsidan.

Idag, fredagen den 15:e februari 2008, har jag skrivit på mitt första lägenhetskontrakt. Kåken är byggd 1964 och har en trevlig parkourspot precis utanför dörren. Lägenheten ser bra ut med tanke på åldern, men jag tänkte ändå börja med att fräscha till den lite innan jag flyttar in. Fram tills det är klart kommer jag antagligen ha ångest fram och tillbaka, men det får det vara värt. När jag flyttat in får jag sol in i köket från söder, och utsikt någon kilometer från balkongen i väster. Om det är fint väder, givetvis.