Oh fredag, du underbara vardag! Nu kan man börja räkna ner timmarna till helgens ankomst. Förhoppningsvis kan jag äntligen få lite tid att ta det lugnt också, det har jag inte gjort alls på en månad. Vädret ser bra ut, så det kan kanske bli lite parkour. Möjligen även en sväng med kameran i omgivningarna. Fint väder i all ära, datornörd och internetberoende som jag är skulle jag bli glad om Com Hem lyckats få igång mitt bredband när jag kommer hem idag.

Lägenheten är nästan klar. Trevligt. Jag har en tjej som älskar mig lika mycket som jag älskar henne. Underbart. Sommaren är på ingång och naturen har åter blivit grön. Härligt. Är allt bra? Nej.

På jobbet är det värre ställt. Det går trögt för mig. Så trögt att en köttbulle genom ett sugrör känns som rena höghastighetsprojektet. Jag har redan tidigare konstaterat att jag inte är någon vidare bra grafiker. Nu kan jag fylla på den listan med programmerare i största allmänhet. För att jag ska få hjärnan att hjälpa mig måste jag jobba på min egen nivå, med något som jag själv känner för att göra. Annars blir det blockad i huvudsaken. Klart man kan fokusera på det man är bättre på mellan varven, men för tillfället är det ångest över att projektet ska vara klart om en vecka och att jag känner mig övergiven på produktionssidan.

Balans? Jodå, varje dag klockan 18…

Inatt sov jag i min nya säng i min egen lägenhet. Officiellt har jag nu flyttat, även om köket inte är klart. Så det lär bli en del bussåkande ändå till och från köket hos päronen. Men det var skönt att bara knata ner till tåget helt ostressad i morse. Förvirringen är dock ganska stor, och med fel kamera och minneskort i handen kan jag inte visa er några bilder på min halvt bebodda lägenhet än. Men de kommer.

Det känns skönt att ha flyttat, och som grädde på moset kunde jag läsa på DN.se att gratistidningen Punkt SE kommer att läggas ner med omedelbar verkan. Skönt, då slipper jag de där gulklädda nissarna som försöker pracka på mig en skräptidning varje morgon. Ännu skönare att promenera till tåget.

Det går lite trögt på jobbet, jag känner mig stressad i största allmänhet över saker jag försöker få gjorda inom överskådlig tid. Ändå kan jag inte låta bli att mysa lite inombords. Det känns fantastiskt att älska någon, och att bli älskad lika mycket tillbaka. Det känns som att livet ler mot mig igen. Och snart, när mina projekt börjar ta slut, kan jag lugna ner mig och börja njuta maximalt. Obeskrivligt underbart skönt…

Jag tvingas konstatera att det åter igen är dags att tillbringa en del tid i botten av spiralen. Motivationen när det gäller webbutveckling är nu närmare noll. Inte så bra när man jobbar med sånt… Ett följdproblem är att andra saker åker med ner, så det enda jag kan komma på som känns motiverande nu är att träna parkour. Min nya kamera ligger mest hemma fast det är fint väder och grönt på träden.

Jag vill ha ledigt. Ett par månader…