Det fick jag erfara då jag kom till entrédörren i morse. Någon hade totalt demolerat fönsterrutan i ytterdörren, antagligen för att komma åt låsvredet. Någon gammal tant som töntat bort lappen med koden kanske? Eller bara var tjurig över senaste bingolottoresultatet. Eller så var hon så senil så hon helt enkelt glömt hur man öppnar en dörr. Tillhygge? Tjae… käpp med broddar, rullator, you name it. Nöden är uppfinningarnas moder.

Kim har flyttat. Det som uttalats tidigare är nu även visuellt märkbart. Det är slut. Finito. Jag har en känsla av att ensamheten kommer klappa till mig ordentligt inom en snar framtid. Det enda sällskap jag har nu är fiskarna, som får flytta lite senare… Visst blir det kanske lättare att släpa hem kompisar när jag själv basar över hela basen, men där emellan? Och alla vardagskvällar efter jobbet? Jag betvivlar att datorn kommer kunna täcka mina behov. Vem man än pratar med den vägen så är det en skärm, ett tangentbord och ett icke specificerat antal kilometer kabel som stör ut alla känslor av närhet.

Men man ska inte ge upp. Jag försöker tänka på fördelarna… Jag slipper kattsand mellan tårna, jag slipper handla mat för två, jag…… ja, och sånt…

Datorn på jobbet har äntligen börjat fungera normalt igen (ta i trä). Idag, plötsligt, slog det mig vad som var problemet: nätverkskortet (eller datorskrället i allmänhet?) tålde inte gigabitnätverk. Jag hade redan tagit med mig ett gammalt nätverkskort för att testa, men jag lyckades inte få drivrutinerna att fungera i Vista. Så nu har jag en extra switch under mitt bord, som maxar 100 Mbit, för att strypa ner nätverkshastigheten innan informationen flödar ner i min maskin.

Och jag som sett fram emot gigabitnätverket i nya lokalen… Vilken flopp.

Idag har jag varit helt galet trött, men att bara slöa kändes för segt. Därför tänkte jag vara lite duktig och dra en svart silikonrand runt bänkskivan i köket. Givetvis krämade jag på alldeles åt skogen för mycket silikon, så när jag drog ut det med fingret blev det ordentligt både på bänkskivan och på kaklet. Så det blev till att städa bort alltihop, vilket nog drog fram klockan med en timme… Min renovering börjar mer och mer kännas som något hämtat ur Top Gear. Som Jeremy Clarkson brukar säga; ambitious but rubbish.

Så många arbetstimmar blev det igår, för att få lite ordning i nya lokalen. Det måste vara mitt längsta arbetspass någonsin på en lördag. Men det var roligt! Återstår att se vad folk säger då de börjar släntra in imorgon.

Min arbetsdator verkar inte gilla att flytta. Först startade den inte alls på flera försök, men när jag äntligen fick igång den så beter sig Vista helt omoget. Allting fryser i ett par sekunder flera gånger per minut. Så det blir väl till att installera om aset under morgondagen. Men den klarade sig över ett halvår med Windows! Det kanske man ska vara glad för… Suck.